Rastlös med kreativ klåda och en enorm längtan att hitta hem - Livet som ensam mamma och student är fyllt av stress och måsten men också av drömmar och förhoppningar





torsdag 3 oktober 2013

Köpstopp och skyddsstopp

Föräldraledigheten började igår och dagen innan hade jag avslutning på kursen jag gått genom jobbet - Arbetsmiljödiplomering. Anledningen till att jag går kursen är mitt funktionsansvar som Skyddsombud på jobbet och ja, jag ska ju vara borta ca 1 år nu men när kursen väl går får man hoppa på. Intressant var det i alla fall och en hel del nytt har jag lärt mig. Avslutningen innebär att vi skulle arbeta i grupp med den psykosociala skyddsrond vi skulle ha gjort mellan de första dagarna i början av september och nu denna avslutande dag. Eftermiddagen bestod av ett prov. Och, ja, jag vet inte om jag ska skylla på bebisgröten jag har i huvudet men fy så svårt prov. Då fick vi ändå ha med lagtexten men mycket var svårt att hitta och tolka utifrån lagen och vissa saker hade vi inte ens gått igenom och inget vi faktiskt hittade i lagtexten. Jag var inte ensam om att klia mig i huvudet och planera för omprov. Nu behöver jag inte klara provet, jag kommer att få ett intyg i vilket fall som. Men klarar man provet, vilket var ett krav för chefer, så får man ett diplom. Och jag vill nog ha det där diplomet. Vi får se hur det gick längre fram och om jag ska göra omprovet.
Något skyddsstopp har jag inte lagt in om men däremot köpstopp här hemma. Fast det tar emot. Vi behöver ju faktiskt en ny matta under matbordet, även ett nytt matbord vore ju passande. Sen skulle vi faktiskt behöva ett vitrinskåp också och dottern ska få en ny säng. Och, ja, det finns ju massor som man vill och, jo, visst behöver vi väl lite också. Eller? Nej, det behöver vi inte så akut faktiskt så det får vänta lite nu. Jag går ju från att arbeta till att ta ut föräldrapenning och det innebär ju en viss (!) skillnad ekonomiskt. Sen kommer det en liten bebis och även om det kommer att komma presenter från olika håll så innebär det inte att vi slipper köpa något själva, för att inte tala om blöjor. Dottern behöver också få nya överdragsbyxor, höstkängor och snart termobyxor. En höstjacka skulle nog också behövas då den hon har verkar vara liiiite liten, eller? Så, allt detta roligt runt omkring får helt enkelt vänta ett tag, därmed köpstoppet!
Jag shoppar i tankarna istället och går igenom överflödet av saker här hemma och lägger upp annonser på diverse sidor, irriterar mig över att vi aldrig kom iväg på loppis men tänker att jaja, det kommer en dag för det också.

 
Så här ser det ut i det sovrum som inte används än, ja annat än till ett förråd.


Kartonger ska tömmas och saker ska iväg på diverse håll, lite ordning ska jag nog lyckas få här när jag kommer gå hemma och vänta in en liten bebis. Boa, fast på ett mer rensande och renande sätt.

onsdag 2 oktober 2013

Det femte barnet av Doris Lessing

Så har jag avverkat den första boken i utmaningen 3 på 3. Det var en intressant ny bekantskap. Jag köpte boken Den femte sanningen i och med att Doris Lessing fick nobelpriset men den har jag ännu inte läst och jag valde en aningen tunnare bok till utmaningen.

Harriet träffar David Lovatt i ett rum fyllt av människor på en byggnadsfirmas julparty. Båda vet genast att de är skapta för varandra. David har aldrig varit road av att byta partner. Harriet är oskuld. De gifter sig efter kort tid och är båda helt inställda på att skapa en idyll med många barn och öppen dörr för släkt och vänner. Harriet föder barn efter barn och deras stora viktorianska hus genljuder av skratt, doftar av mat och hembakat bröd och är fyllt av liv och lyckliga barnröster. Men allt detta kräver pengar och arbete. När Davids arkitektlön inte räcker tar de ganska ogenerat emot pengar av hans far och arbetskraften tillhandahåller Harriets mor som får vänja sig vid att allt oftare rycka in.
Harriet och David Lovatt lever i sin idyll omedvetna om allt annat. Ända till Harriet väntar det femte barnet. Det är inget lyckligt havandeskap som de fyra tidigare. Det är en mörk, ödesdiger kraft som kommer in i familjen när Ben föds. Från det ögonblicket kan allt hända och det som händer innebär oerhörda förändringar.



Jag blev väldigt känslomässigt engagerad i den här boken. Dels är jag höggravid och att läsa om svåra graviditeter och särskilt denna femte som mer liknar en mardröm med bl.a. konstant sömnbrist pga. det extremt livliga barnet, redan i början av graviditeten. Hur Harriet känner en mörk kraft inom sig som härjar och samtidigt bökar min ofödda son runt inom mig. Inte alls som Harriets men det blir en konstig upplevelse, Lessing skriver så målande att jag rycks med in i detta hemska som Harriet genomlider. Samtidigt tycker jag inte synd om henne. Här är det två vuxna människor som mest beter sig som två bortskämda barn. Vi vill ha! Ja, barn är underbart, men man ska kunna ta hand om dem också. Det är inte bara att avla fram en hel kull, ett halvt fotbollslag och sen ska någon annan ta hand om barnen och betala alla räkningar. Davids far som är omgift med en rik kvinna betalar husamorteringar och skickar checkar när David och Harriet ska ha släktkalas vid jul, påsk och i princip hela sommarloven. Harriets mamma får inte njuta av att vara avklarad med småbarn och att få vara mormor med alla fördelar det innebär. Hon tvingas i princip att bo hos paret och ta hand om barnen, inte som en mormor utan som en barnflicka eller en stand-in förälder. Harriets graviditeter är inte lätta och hon kan inte ta hand om barnen under tiden, det går heller inte lång tid från det att ett barn är fött tills hon är gravid med nästa. Och handlingen utspelar sig i nutid så kunskapen om preventivmetoder finns, men paret tror inte på sånt! Dem som var så försiktiga! Oskyddat sex, hm, hur försiktig är man då?
Barn nummer fyra är den som drabbas värst, han växer upp och mår sämre och sämre. Ben, detta mörka omen som kommit in i familjen dödar djur och försöker strypa sin ett och ett halvt år äldre traumatiserade bror. Släkten vill inte längre komma och snylta på paret, de äldre barnen väljer, tjatar sig till, att börja på internat och bor istället hos farfar och dennes fru samt farmor och dennes man. Mittenbarnet tar sin tillflykt till mormor som inte längre orkar vara kvar som barnflicka efter en traumatisk vecka ensam med lille Ben där han fysiskt har gjort henne illa. Äktenskapet knakar i fogarna och Harriet väntar bara på att Ben ska flytta hemifrån.
Usch, så irriterad jag var på dessa blåögda människor som enligt mig inte tar något ansvar. Påminner lite om några bekanta till oss. Det är inget fel med att skaffa flera barn, men man måste kunna ta hand om dem själv, försörja dem själv och faktiskt ge alla barnen tid.
Boken var intressant och skapade ett merintresse för författaren, det finns även en fristående uppföljare till den här boken - Ben, ute i världen. Jag ska nog ta och läsa även den, inte nu på en gång men inom en snar framtid tror jag.