Köpstopp och skyddsstopp

Föräldraledigheten började igår och dagen innan hade jag avslutning på kursen jag gått genom jobbet - Arbetsmiljödiplomering. Anledningen till att jag går kursen är mitt funktionsansvar som Skyddsombud på jobbet och ja, jag ska ju vara borta ca 1 år nu men när kursen väl går får man hoppa på. Intressant var det i alla fall och en hel del nytt har jag lärt mig. Avslutningen innebär att vi skulle arbeta i grupp med den psykosociala skyddsrond vi skulle ha gjort mellan de första dagarna i början av september och nu denna avslutande dag. Eftermiddagen bestod av ett prov. Och, ja, jag vet inte om jag ska skylla på bebisgröten jag har i huvudet men fy så svårt prov. Då fick vi ändå ha med lagtexten men mycket var svårt att hitta och tolka utifrån lagen och vissa saker hade vi inte ens gått igenom och inget vi faktiskt hittade i lagtexten. Jag var inte ensam om att klia mig i huvudet och planera för omprov. Nu behöver jag inte klara provet, jag kommer att få ett intyg i vilket fall som. Men klarar man provet, vilket var ett krav för chefer, så får man ett diplom. Och jag vill nog ha det där diplomet. Vi får se hur det gick längre fram och om jag ska göra omprovet.
Något skyddsstopp har jag inte lagt in om men däremot köpstopp här hemma. Fast det tar emot. Vi behöver ju faktiskt en ny matta under matbordet, även ett nytt matbord vore ju passande. Sen skulle vi faktiskt behöva ett vitrinskåp också och dottern ska få en ny säng. Och, ja, det finns ju massor som man vill och, jo, visst behöver vi väl lite också. Eller? Nej, det behöver vi inte så akut faktiskt så det får vänta lite nu. Jag går ju från att arbeta till att ta ut föräldrapenning och det innebär ju en viss (!) skillnad ekonomiskt. Sen kommer det en liten bebis och även om det kommer att komma presenter från olika håll så innebär det inte att vi slipper köpa något själva, för att inte tala om blöjor. Dottern behöver också få nya överdragsbyxor, höstkängor och snart termobyxor. En höstjacka skulle nog också behövas då den hon har verkar vara liiiite liten, eller? Så, allt detta roligt runt omkring får helt enkelt vänta ett tag, därmed köpstoppet!
Jag shoppar i tankarna istället och går igenom överflödet av saker här hemma och lägger upp annonser på diverse sidor, irriterar mig över att vi aldrig kom iväg på loppis men tänker att jaja, det kommer en dag för det också.

 

Så här ser det ut i det sovrum som inte används än, ja annat än till ett förråd.



Kartonger ska tömmas och saker ska iväg på diverse håll, lite ordning ska jag nog lyckas få här när jag kommer gå hemma och vänta in en liten bebis. Boa, fast på ett mer rensande och renande sätt.

Det femte barnet av Doris Lessing

Så har jag avverkat den första boken i utmaningen 3 på 3. Det var en intressant ny bekantskap. Jag köpte boken Den femte sanningen i och med att Doris Lessing fick nobelpriset men den har jag ännu inte läst och jag valde en aningen tunnare bok till utmaningen.

Harriet träffar David Lovatt i ett rum fyllt av människor på en byggnadsfirmas julparty. Båda vet genast att de är skapta för varandra. David har aldrig varit road av att byta partner. Harriet är oskuld. De gifter sig efter kort tid och är båda helt inställda på att skapa en idyll med många barn och öppen dörr för släkt och vänner. Harriet föder barn efter barn och deras stora viktorianska hus genljuder av skratt, doftar av mat och hembakat bröd och är fyllt av liv och lyckliga barnröster. Men allt detta kräver pengar och arbete. När Davids arkitektlön inte räcker tar de ganska ogenerat emot pengar av hans far och arbetskraften tillhandahåller Harriets mor som får vänja sig vid att allt oftare rycka in.
Harriet och David Lovatt lever i sin idyll omedvetna om allt annat. Ända till Harriet väntar det femte barnet. Det är inget lyckligt havandeskap som de fyra tidigare. Det är en mörk, ödesdiger kraft som kommer in i familjen när Ben föds. Från det ögonblicket kan allt hända och det som händer innebär oerhörda förändringar.

Jag blev väldigt känslomässigt engagerad i den här boken. Dels är jag höggravid och att läsa om svåra graviditeter och särskilt denna femte som mer liknar en mardröm med bl.a. konstant sömnbrist pga. det extremt livliga barnet, redan i början av graviditeten. Hur Harriet känner en mörk kraft inom sig som härjar och samtidigt bökar min ofödda son runt inom mig. Inte alls som Harriets men det blir en konstig upplevelse, Lessing skriver så målande att jag rycks med in i detta hemska som Harriet genomlider. Samtidigt tycker jag inte synd om henne. Här är det två vuxna människor som mest beter sig som två bortskämda barn. Vi vill ha! Ja, barn är underbart, men man ska kunna ta hand om dem också. Det är inte bara att avla fram en hel kull, ett halvt fotbollslag och sen ska någon annan ta hand om barnen och betala alla räkningar. Davids far som är omgift med en rik kvinna betalar husamorteringar och skickar checkar när David och Harriet ska ha släktkalas vid jul, påsk och i princip hela sommarloven. Harriets mamma får inte njuta av att vara avklarad med småbarn och att få vara mormor med alla fördelar det innebär. Hon tvingas i princip att bo hos paret och ta hand om barnen, inte som en mormor utan som en barnflicka eller en stand-in förälder. Harriets graviditeter är inte lätta och hon kan inte ta hand om barnen under tiden, det går heller inte lång tid från det att ett barn är fött tills hon är gravid med nästa. Och handlingen utspelar sig i nutid så kunskapen om preventivmetoder finns, men paret tror inte på sånt! Dem som var så försiktiga! Oskyddat sex, hm, hur försiktig är man då?
Barn nummer fyra är den som drabbas värst, han växer upp och mår sämre och sämre. Ben, detta mörka omen som kommit in i familjen dödar djur och försöker strypa sin ett och ett halvt år äldre traumatiserade bror. Släkten vill inte längre komma och snylta på paret, de äldre barnen väljer, tjatar sig till, att börja på internat och bor istället hos farfar och dennes fru samt farmor och dennes man. Mittenbarnet tar sin tillflykt till mormor som inte längre orkar vara kvar som barnflicka efter en traumatisk vecka ensam med lille Ben där han fysiskt har gjort henne illa. Äktenskapet knakar i fogarna och Harriet väntar bara på att Ben ska flytta hemifrån.
Usch, så irriterad jag var på dessa blåögda människor som enligt mig inte tar något ansvar. Påminner lite om några bekanta till oss. Det är inget fel med att skaffa flera barn, men man måste kunna ta hand om dem själv, försörja dem själv och faktiskt ge alla barnen tid.
Boken var intressant och skapade ett merintresse för författaren, det finns även en fristående uppföljare till den här boken - Ben, ute i världen. Jag ska nog ta och läsa även den, inte nu på en gång men inom en snar framtid tror jag.

Stål av Silvia Avallone

Så var då första boken i Världsomseglingen avklarad. Det blev en bok jag sedan tidigare hade beställt hem och utgör Europas bidrag.

Stål - Silvia Avallone

De bästa vännerna Anna och Francesca bor i ett nedslitet bostadskomplex i den italienska kuststaden Piombino. I horisonten skymtar Elba, men på Via Stalingrado är det kring stålverket livet rör sig.
Flickorna är 13, på väg att ta steget in i vuxenvärlden och är heta föremål för männens och pojkarnas blickar. De är prinsessor i ett fallfärdigt kungadöme och drömmer om ett liv tillsammans långt borta från föräldrarna och stålverket. Anna har stora planer för sitt liv, hon ska läsa vidare och bli domare eller politiker. Francesca drömmer om att bli velina, att jobba på tv eller som modell.

 

Jag gillade verkligen den här boken. Jag uppskattar när en författare kan vara brutalt ärlig och inte bry sig om att passa in i finrummen. Det är hårt, smutsigt, eländigt men ändå så fint stundtals. Bakom friheten att vara ett barn kommer kraven när man, iaf, som tjej är på väg in i vuxenvärlden. En kontrollerande pappa, en mamma som inte förmår försvara sitt barn, en läkare som ser igenom lögnen men inte bryr sig då det inte är hans problem. Usch, tänkte jag, det skulle aldrig en läkare i Sverige göra. Eller?! Det är ju lätt att tänka att vi har det så bra här uppe i norr men nog har vi likadana platser som Piombino och visst finns det vuxna i samhället som hellre blundar än "lägger sig i". Har någon missat alla skandaler kring socialtjänsten under alla åren som gått?
Nåväl, åter till boken. Jag är inte helt tillfreds med slutet av boken. Tyckte att det gick lite för fort det där sista sidorna. Hela boken har byggts upp bra, man har fått följa tjejerna genom allt men det var som att luften gick ur författaren på slutet, tjofs så var det klart. Men hur hände det här? Och vad händer nu då? Det var heller inte så att jag kände att jag kunde låta boken leva vidare i fantasin, jag kände mig mest snuvad på avrundningen.
Men trots detta så var det en väldigt bra bok, och jag ville inte avslöja för mycket för sambon eftersom jag tycker han ska läsa den själv, det är en bok jag ändå vill rekommendera trots att jag blev lite missnöjd med slutet. Det kunde vara värre också, det har jag varit med om :)

Boken kan köpas på Bokus, Adlibris och CDON

Bokbloggsjerka 20-23 september

Det har gått sisådär för mig att följa bokbloggsjerkan men den här veckan var det en relativt enkel fråga att besvara så jag slänger iväg ett svar så här sent på söndagskvällen.
Den här veckan frågar Annika:

Läser du helst standalones eller bokserier?

Jag har ingen favorit av dessa två utan det beror helt på författarens förmåga att göra en bra bok med ett bra slut som inte ger mig ett tomrum eller att författaren lyckas göra en bokserie som håller mig som läsare kvar bok efter bok utan att jag tappar intresset. Sen är det inte alltid så att jag läser en hel bokserie i sträck. Jag tar gärna en annan bok/författare emellan och återkommer till serien senare.
Några av de bokserier jag har hållit mig vid i alla år är dels Wallander serien, det var många år sedan jag sist läste någon av böckerna men jag minns att jag gillade dem. En annan författare jag har haft som favorit i många år är Michael Connelly och hans Harry Bosch. Så här ska kriminalromaner skrivas enligt mig. Men sen är inte Connelly en uppstickare som skriver enbart på beställning för att bli rik och berömd som många nya gör. Han har erfarenheten från tiden som kriminalreporter och har berättelser som uppstickarna inte kan matcha. Även hans fristående böcker gillar jag. En relativt ny och omtyckt bekantskap är Ölandsserien av Johan Theorin, även hans fristående gillar jag såsom t.ex. Sankta Psyko.
Men åh, nu kom jag ju på en gammal goding och min absoluta favorit bland deckare. Poirot av Agatha Christie! Jag fullkomligt älskar denne korpulente belgare. En riktig brittisk mysdeckare som är något jag gillar allra bäst. Faktiskt är detta, brittiska deckare, min favoritgenre även när det gäller film och tv-serier, tillsammans med amerikanska 80-tals filmer. Länge leve Bernie är underbar liksom dansfilmerna från denna tid. Nåja, nu gällde det böcker.
Jag kan alltså inte säga att jag helst läser ett av alternativen, i bokhyllan har jag flest fristående böcker men den författare som jag har flest böcker av är Michael Connelly där jag har hela serien med Harry Bosch, därefter är det Wallander serien för att följas av Agatha Christie som fylls på varefter jag hittar dessa rariteter.

5 miljoner kronor!!

Ja, det skulle ju inte vara fel att få, bara sådär. Efter att ha missat två veckors bokbloggsjerka pga. fullt upp här hemma ska jag den här helgen låta fantasin skena iväg. Veckans fråga:

Vad skulle du göra om du plötsligt blev fem miljoner kronor rikare?

1. Betala av vårat huslån.

2. Bygga carporten och fylla upp lite på tomten.

3. Plugga, plugga, plugga. Behöver jag inte tänka på en inkomst skulle jag plugga vidare. Kanske jobba lite ändå, mitt arbete kan vara både roligt och intressant.

4. Ideellt arbete. Jaja, det låter som en klyscha. Men med tanke på den inriktning jag har valt yrkes- och studiemässigt finns det massor jag skulle vilja göra men inte hinner med pga. arbete, studier och familjeliv.

5. Semester utomlands!!

6. Investera. Jag handlar lite med aktier och skulle kunna öka investeringarna med lite extra pengar.

7. Spara.

Ja, men nu handlar ju inte livet bara om att drömma om den där storvinsten eller vad som nu skulle göra livet fulländat. Man får vara sitt eget öde och jobba för att livet blir så där bra som man vill. Klart att allt inte går att få men man får sätta upp delmål och sen kanske nöja sig med lite mindre än det allra allra bästa. Mina punkter är inte helt ouppnåeliga. Jag har gjort en del bra investeringar och vi har långt ifrån fullbelånat vårat nybyggda hus, carporten kommer att komma upp i vår och ja, rent krasst så behöver vi faktiskt inte fylla upp tomten. Pluggar gör jag och kommer nog att fortsätta på ett eller annat sätt tills jag är nöjd. Ideellt arbete är något jag inte vet om jag någonsin kommer att hinna med, min dotter börjar bli stor men om några veckor har jag en nyfödd igen så det lär dröja många år innan jag kan ägna mig åt annat än min egen familj. Jag har tidigare varit volontär hos Ecpat men hade inte tid så idag nöjer jag mig med att prata om deras arbete, trycka på barnperspektivet i mitt arbete och vara allmänt obekväm då folk i allmänhet helst vill vara som de 3 aporna när det kommer till människohandel och övergrepp mot barn.

 

Semester, investeringar och sparande, ja, det är något som redan förekommer. I något mindre skala dock.

 

Summa summarum, visst vore det underbart med 5 miljoner extra! Men jag har ett bra liv ändå och jobbar för att uppnå mina drömmar. Det tar bara lite längre tid utan dessa miljoner. 

Älskade stringhylla

Äntligen har dem så kommit upp på väggen!
Ja, det är ju någon vecka eller två sedan dem faktiskt kom upp efter mycket om och men. Det uppstod ett visst problem när jag skulle köpa skruv och plugg till hyllorna. Man får träskruv med i paketet men eftersom reglarna här i våra husväggar har cc 60 och hyllorna har cc 79 så går inte träskruvarna att använda. Jag har endast två gavlar som sitter i reglarna. Av snickaren som byggde vår altan fick jag två olika paket med gipsexpander, ett för enkel och ett för dubbel. Jag köpte en montagetång på Jula som behövs för att kunna montera expander i väggen och så skulle dem upp. Trodde jag, det gick inte! Eller jo, visst fick jag in expandern men den glappade och jo, visst hade jag tagit rätt expander. Jaha, det var bara att åka till K-rauta och leta efter nya plugg/expander eller vad jag nu skulle behöva, personalen där blev väldigt ställd och tyckte att ojoj, vilken tunn vägg den kommer nog att rasa om du sätter upp hyllor. Hem igen och ringa Älvsbyhus där jag kopplades till en av deras konstruktörer. Nej nej, väggen kommer inte att rasa in. Det som behövs är sk Mollyplugg, vilket var det jag hade. Eftersom jag bor i ett Regin tyckte han att jag kunde kika i vår klädkammare och känna på väggarna där. Hyllorna i klädkammaren är uppsatta med expander i träskivan, alltså inte i reglarna och dem verkar hålla för en gigantisk vikt med tanke på hur mycket kläder jag har hängandes där. Bara jag har ordentlig expander, det som kan hända i värsta fall är att det blir ett hål i väggen för att expandern är för liten, dvs det som expanderar på baksidan är för litet jämfört med tyngden. Puh, vilken lättnad. Men då skulle problemet lösas med den glappande expandern, byggskivorna som utgör innerväggar i Älvsbyhus är 10 mm tjocka och expandern jag hade var för väggar mellan 8-16 mm så dem borde funka, men visst var den lilla ringen som skulle hålla emot när man spände för liten. Jo, visst där var felet. Iväg till K-rauta igen och köpte ringar i två olika storlekar för att använda och hålla emot med.
Under tiden hade sambon och snickaren engagerat sig hemma i frågan och tittat och haft sig. Hm, nog är skruven lite väl lång för att höra till expandern för enkelvägg. Jämför med en annan och jovisst, skruven är ju till dubbelvägg. Hm, kan det månne vara så att jag har tagit en expander till dubbelvägg i mitt förvirrade tillstånd, höggravid = förvirrad konstant, i mitt fall åtminstone.
Jaja, det var bara att sätta i skruven, skruva ut den så långt det gick och fortfarande ha kvar motstånd, slå jättehårt med hammare för att på så sätt kunna få ut expandern en bit från väggen, knipsa av kragen runt om och sen peta in expandern i väggen. Och börja om från början.
Den här gången med expander för enkelvägg. Tillsammans med de inköpta metallringarna så gick det kanonlätt att få expandern på plats. Tyckte att de små ringarna som följer med var för klena och gav vika.

Nu sitter så i alla fall 10 stycken gavlar och 17 stycken hyllplan uppe. Tanken är att hyllan ska byggas ut åt höger vartefter som, men det kommer senare det.
Svarta gavlar och svarta hyllplan inköpta på Länna Möbler där man får alltsammans hemkört gratis! Finfint blev det och nu har inbundna skönlitterära böcker fått komma upp ur flyttkartongerna och ta plats på hyllorna. Pocket ska få hem sina hyllor i helgen och kursböcker/facklitteratur ska få sina hyllor uppsatta inne på kontoret nån gång.
Hm, mitt kontrollbehov syns väl på den färgkoordinerade bokhyllan. Jag har tidigare haft i olika ordning, ofta ändrad men sedan i våras när jag färgkoordinerade bokhyllan i lägenheten så har det känts rätt med den ordningen, så det fick det bli även nu. Även min älskade gröna "bibliotekslampa" bankers från LampGustaf har fått ett nytt hem, tidigare var det min skrivbordslampa men nu lyser den upp i vardagsrummet om kvällarna. Bredvid finns min tjusiga teakstaty och "kärleksstatyn" jag fick av sambo och dotter förrförra julen. Nu ska bara sambons ursnygga stora träelefant ta plats också.

Little Bee av Chris Cleave

Det har gått över en vecka sedan jag lade ifrån mig boken efter att ha läst sista meningen. Jag tror nog att jag har tänkt på boken nästan varje dag därefter, det är definitivt en bok som väcker tankar och känslor, en bok som berör. De omdömen jag har läst om boken kan jag bara stämma in i, t.ex. "Detta är en roman som inte bara sätter spår i tankarna - den ristar historien in på bara hjärtat"  och "Cleave glömmer inte att den hårdsmälta samhällskritiken måste sköljas ner med humor och berättarglädje".


Efter att ha suttit inlåst i två år får tonårsflickan Little Bee lämna flyktingförläggningen utanför London. Där har hon lärt sig engelska så som drottningen talar. Samtidigt har hon funderat ut olika sätt att ta livet av sig om männen som fick henne att fly från sitt land plötsligt skulle dyka upp. Vart ska hon ta vägen, utan pengar eller kontakter? Det enda hon har är ett visitkort från en man vid namn Andrew O 'Rourke som hon träffade på en strand i Nigeria. Kanske kan han hjälpa henne?

Vi får också följa journalisten Sarah O 'Rourke, nybliven änka som försöker ordna upp sin tillvaro med sin lille son. Hennes liv förändrades oåterkalleligt på en semesterresa till Nigeria två år tidigare. Allt började den dagen på stranden då de mötte en flicka vid namn Little Bee.

Med mycket humor, fascinerande iakttagelseförmåga och stor empati berättas en gripande historia om en afrikansk flyktingflickas krock med vår västerländska kultur och vårt sätt att leva.

Chris Cleave skriver en berättelse där man förundras över hur lite humanitet det faktiskt finns hos de som jobbar med dessa utsatta personer, hur grymt livet är för afrikanska familjer när giriga européer och amerikaner vill ha det flytande guldet under marken eller vad de än må vara för tillgångar vi hittar i utvecklingsländer. Att man så grymt går in och skövlar naturen och mördar och våldtar människor som lever på de platser där man anser att här ska det hittas rikedomar. Hur familjer splittras och barn får fly och klara sig bäst dem kan. Hur okunniga många människor är, ja rent av dumma faktiskt. Som Lawrence som en morgon har en konversation med Little Bee - han tycker att Little Bee ska ge sig av då han känner att hon är ett hot mot hans relation med Sarah.

Lawrence: "Du är en av de där kvinnorna som har lustiga åsikter om män."
Little Bee: "Jag är en de där kvinnorna som har sett män göra saker som inte är särskilt lustiga."
Lawrence: "Men snälla du. Nu är vi i Europa. Vi är en aning mer rumsrena här."

Allt ont och jobbigt blandas upp av bl.a. Sarahs son - Charlie eller Batman som han helst vill kallas. Han kommer med roliga kommentarer och frågor, precis sådär som ett litet barn på drygt 4 år är. Eller den rent av tråkiga och slentrianmässiga sexakten mellan Sarah och Andrew som får ett avbrott av att sonen dyker upp och det som händer därefter. Lite humor måste få plats, och författaren har lyckats lägga in humorn på rätt plats.

Även Little Bee´s hemska livsöde lättas upp av hennes tankar kring livet utanför hennes by i Nigeria. Som alldeles i början när hon ska släppas ut från flyktingförläggningen och en av tjänstemännen bläddrar i en tidning med lättklädda kvinnor och Little Bee har en konversation i sitt huvud med flickorna från byn hemma om detta fenomen. Att kvinnorna i tidningen inte tittar bort av skam över att visa brösten utan att de ler och tittar in i kameran och att männen gillar det.

"Så alla flickor där borta visar upp sig på det där sättet? Går omkring och viftar med tuttarna? I kyrkan, i affären och på gatan?
   Nej, bara i tidningen.
Men varför visar inte alla upp brösten då, om männen nu gillar det och det inte är skamligt?
   Det vet jag inte.
Du har ju bott där i mer än två år, lilla fröken besserwisser. Hu kommer det sig att du inte vet?
   Det är så där. En stor del av mitt liv i det där landet var väldigt förvirrat. Ibland tror jag att inte ens engelsmännen själva vet svaret på sådana frågor.
   Jösses!

Sådana här konversationer har Little Bee med flickorna i byn hemma, fast i sitt eget huvud när hon förundras över hur livet fungerar i världen bortom hennes by. Hon kommer också med roliga kommentarer på saker som andra säger till henne eftersom hon inte är uppväxt i England och lärt sig att läsa mellan raderna eller att en sak kan betyda något annat än det man faktiskt säger.

Summa summarum, det här vart en lång beskrivning och jag har avslöjat saker i boken men boken är otroligt läsvärd. Jag gillar också slutet eller nja, det gör jag inte men jag ogillar starkt tillrättalagda slut typ "och så levde de lyckliga i alla sina dagar" och eftersom den här boken inte har ett sådant slut så gillar jag därför slutet. Det ger mersmak och det startar tankar och funderingar.

Boken kan köpas på Bokus, Adlibris, CDON eller varför inte lånas. Hur man än går tillväga så LÄS BOKEN!!!